När jag började med LCHF gick allt bra, jag gick snabbt ner 30 kg och sedan ytterligare 27 kg – totalt 57 kg till en vikt på 79 kg till mina manliga 178 cm och knappt 40 år. Det bara funkade – jag hade järnkoll på vad jag åt och vad/hur mycket av det jag borde äta – och framförallt jag var nöjd med det.
Kilona började smyga sig på igen – ända upp till 100 kg igen
Sen hände nåt, efter ungefär 2 år upptäckte jag att kilona börjar smyga sig på igen, först 85 kg igen, sen över 90, 95 och till sist över 100 kg. Hela den här resan med viktuppgång använde jag all min kunskap och vilja för att ”få det att funka” igen – alltså att äta ”lagom” mycket igen. För nu var jag inte alls nöjd efter att ha ätit precis samma maträtt och mängd som ett par år tidigare. Efter den ”lagoma” måltiden kom ett sug att äta mera. Väldigt likt det som fanns där hela tiden när jag åt kolhydrater och vägde 140 kg.
Det handlar inte om vilja eller karaktär
Det handlar inte om vilja eller karaktär – jag kunde bara inte låta bli att äta mera. Efter maten, mätt som jag var var jag i kylskåpet igen och hämtade fram mer mat. Eller mat, det var mer enskilda livsmedel. Hårdost var den farligaste lasten – lätt 500 g extra. Ibland ett helt kilo – extra – efter middagen. Jag slutade köpa hem ost – problemet löst.
Trodde jag…
Nu kom suget efter andra saker istället,
- Jordnötssmör – en hel burk på en kväll gick bra (3000 kcal)
- Rödvin – efter ett glas till middagen försvann även resten av flaskan
- Kaffe – upp till 2 liter per dag
- Mörk choklad – låg den i skåpet försvann den
- Grok – om dottern öppnat påsen så försvann resten av innehållet snabbt
- Rökt fläsk – efter en smakbit försvann hela biten
- Gurka och morötter med dipp – till och med grönsakslådan fick påhälsning
- osv …
Hela tiden försökte jag äta precis som jag gjort innan när jag ibland gick ner 3 kg per vecka – men det gick inte – suget var för stort.
I juni 2015 var det riktigt jobbigt – jag var inbjuden att hålla ett föredrag om min ”framgångshistoria” på LCHF-eventet i Säffle. naturligtvis nappade jag på det och hoppades att den ytterligare motivationen skulle hjälpa mig att hitta rätt igen – att äta ”lagom” igen.
Tyvärr blev det inte så, jag fortsatte ha problem med mängderna och ett starkt sug.
Vändpunkten kom när jag träffade Margareta – ”Jag är inte beroende..”
Men, ändå kom där vändpunkten, för där träffade jag Margareta Lundström (Vägen till 65) och vi började prata om hunger, sug och mycket annat. Senare, fortsatte vi diskussionen via Facebook där även Martina Johansson (www.martinajohansson.se) blev med. Vi diskuterade alla tänkbara orsaker och jag provade i perioder att utesluta i princip allt – inget hjälpte. Martina undrade lite försiktigt om jag var beroende av något – men det var jag såklart inte – tyckte jag.
På LCHF-kryssningen 2016 gick botten ur mig
Senare på året 2015 fick jag frågan om att hålla ett föredrag på LCHF-kryssningen i februari 2016 – även här tackade jag naturligtvis ja – mitt föredrag hamnade i samlingen ”Kan du, kan jag”. Fast just nu kunde ju inte jag. I februari när kryssningen gick av stapeln vägde jag 99 kg – jag kunde verkligen inte. Botten nådde jag avseende det fruktansvärda suget på lunchen på båten – en fantastisk LCHF-buffe med alla tänkbara rätter.
Jag kommer starkt ihåg hur jag innan lunchen tänkte,
Ska jag skippa lunchen helt – det var ju alldeles nyss frukostbuffé
Hursomhelst, jag hamnade på lunchbuffén i trevligt LCHF-sällskap och åt en rejäl tallrik god mat, sen en rågad tallrik till, några godsaker på en överfull tredje tallrik och sen de riktigt goda rätterna på en proppfull avslutande fjärde tallrik. Jag åt alltså fyra rågade tallrika mat när jag inte ens var hungrig.
Där vände det, när jag åkte hemåt var jag fortfarande mätt, ingen mer mat den dagen, och först till middag dagen efter ville jag ha mat. Jag vägde nu 102 kg – igen.
Nu tog jag bort allt onödigt – åt inget annat än grönsaker, kött/fisk/kyckling och fet sås – alla dagar i veckan och till alla måltider. Inga mejerier (utom smör), inget vin, inga godsaker eller sötsaker – och framförallt endast två ”lagom” portioner om dagen. Stapelvara blev fryst broccoli, ägg, kött och Erik Lallerstedts såser – till 90 % lever jag på detta sedan dess.
Nu funkar det – inget sug, bara vanlig hunger när jag inte ätit.
Varför det funkar – jag har kommit på att jag inte är beroende av ett livsmedel eller något annat, men jag är ändå beroende – av att äta.
Ätberoende – jag triggas av att äta
När jag äter mår jag bra, när jag äter mycket mår jag bättre (för stunden). Att ha mat i munnen, tugga och svälja är belönande för mig. Det är orsaken till att jag måste äta ”lagom” för annars kommer suget tillbaka.
Nu jobbar jag dagligen med att äta just ”Lagom LCHF” för att inte trigga igång suget – och det är precis vad denna webbplats handlar om – att äta ”Lagom LCHF” för att ha en ”lagom” vikt och framförallt för att må bra. Mina dagliga funderingar och insikter i detta ämne hittar du i min blogg.
Blogginlägg om överätning
Priset för att motstå en frestelse (ironi)
God morgon.. Häromdagen hamnade det en sockerfri chokladbit i min kundvagn helt utan att jag visste om det – ni vet hur det kan vara ? Den var så söt så jag tog bara en liten bit och lämnade resten – i bilen visade det sig. Inte så smart i sommarvärmen. Nu har jag iaf […]
En helt vanlig matdag
Idag blev det en helt vanlig matdag – lunch vid 12 med en bit ryggbiff, bea o sallad. Sen middag vid 6-tiden av lax, broccoli o parmesansås. Totalt lite för mycket protein (75 g) men annars helt ”lagom”. På bilden syns den smörglaserade frysta laxen innan den hamnade i ugnen – smält smör på fryst lax […]
En frestelse som gick att motstå
”Ni vet när man passerar något gott i mataffären och sen när man kommer till kassan så upptäcker man att det hoppat i en chokladbit eller burk jordnötssmör utan att man vet hur..” Igår blev det precis så för mig – var på City Gross och köpte sockerfria marsmallows – och när jag kom till […]