Jag fick en fråga om min artikel i LCHF-magasinet #1/2017:
Hej Johan!
Läste din artikel i vårt nyutkomna husorgan som LCHF:are. Jag nästa sedan starten. Men har som du uppbromsad viktnedgång. Var därför intressant att läsa om dina erfarenheter även om jag hade ett frågetecken. Genom att tänka på kalorierna så ligger det ju nära till hands att dra ner på fettet men du behåller 80 procent när du gör det. Varifrån tar du då bort kalorierna? Eller är ditt budskap att man helt enkelt måste tänka på att dra ner portionernas storlek men ändå behålla proportionerna intakta. Förstår du min förvirring? Vore kul om du hade tid att svara.
Annars tack för din läsvärda artikel.
Mitt svar på denna fråga blev:
Hej.
Din fråga är mycket relevant för ofta får vi höra att ”låt bli kh så går du ner i vikt” – men jag funkar inte så.
Du förstår helt rätt i att jag menar att man (jag) behåller proportionerna när jag äter lagom mycket mat. I mitt fall – 1200 kcal varav 80 E% fett (ca 105 g), ca 15 E% protein (45 g) och 5 E% kh (15 g).
Eftersom jag inte tränar något så klarar jag mig bra på en låg dos protein.
Som, slutkläm – det är fettat jag vill bli mätt av – och på så lite som 1200 kcal måste en stor del av maten estå av fett för att jag ska bli mätt och nöjd länge.
På återhörande.
Det är nog det här som jag har emot uttrycket ”begränsa kalorierna”. Det finns de som kan äta så mycket de vill utan problem för att de äter lagom, det finns de som medvetet måste minska på matmängden och ha koll, för att inte överäta – men så fort man börjar tala om kalorier, så tanker många många direkt ”minska på fettet, för där finns mest kalorier!!!” Det blir förvirrande för kalorier är inte likvärdiga, fastän det later som att de är det.